Detta 200kcal.
Liten bit pizzabotten, under 200kcal.

Ikväll, soyakorv, får ta 1-2 st (300kcal)
Sen massa sprit och cider = MASSOR JÄVLA ÄCKLIGT EUW.
Döda mig.

30 minuter powerwalk.
50 situps.
30 knähävningar.
1 cigg.

Gått ner 2 kg.

äpple 60 kcal.

mat: potatis + ägg
ägg 80 kcal
potatis 250.

lägger till 100 kcal (så jag inte tror jag ätit mindre än vad jag gjort.
490.
Under 500 kcal.

Hade en rakhyvel i min säng, som jag använde för att ta bort slitet hår och "klippa" upp mitt hår med.
Mamma hade varit inne i mitt rum och tagit den när jag var ute och gick.
Tror hon trodde att jag skulle skada migsjälv igen.
Men no fucking way!
Jag älskar för många för att kunna göra det mer.
Mina vänner blev så jävla ledsna och rädda när dom såg det, och jag har en underbar pojkvän, så jag har ingen anledning att vara dum mot migsjälv!

Äppel x2 = 110 kcal
Middag i skola: Sallad, 2dl rotmos, 2dl quornfärs, 0,5dl sås. =  Under 500kcal
Kaka x4 = 65*4 = 260kcal
+ kaffe + 2 cigg

Alltså runt 870kcal.
Under 1000 i vilket fall.


Powerwalk 50 minuter.
50st situps.
20st knähävningar.
Utfallssteg 25st

Antar att det var Sara som kommentera, då är det ju lugnt <3
Älskar dig gumman.


Jag har mig själv som inspiration.
För jag kan om jag VILL!

Måste skriva av mig, och ingen läser denna bloggen längre, så det får bli så.
Stod emot så mycket, men när jag kom hem bakade jag LITE kakor, tog 3-4 mackor och 2-3 små skålar sånna kaksmulsflingor.. Sen middag.... Usch, vill gråta.
Önskar att jag hade en storebror, storasyster, vad som helst, som kunde slå mig varje gång jag gjorde så. Bara en bitchslap elelr vad som hlst!
Jag tänker inte vara dum mot migsjälv. Jag önskar att någon annan kunde vara det.. Det skulle hjälpa så jävla mycket..
Jag måste, jag vill inte må såhär, jag vill inte skämmas..
Stod över en fet bulle med grön gegga innan.. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning..
Nu ska ja komma in i mina vanor igen!
Ut och jogga nu.

Jag borde vara glad.
Men det gör så jävla ont i mig.
När den är ur mig, gråter jag för att jag vill ha tillbaka den.
När den väl kommer tillbaka, så gråter jag för att jag inte kan hantera den.
Jag vill så mycket, jag vill baka, jag vill jogga, jag vill till älskling, jag vill jag vill jag VILL!
Jag är så jävla patetisk som ligger här och tycker synd om mig själv, jag är så jävla äcklig.
Vill spy på mig själv.
Vill vara nöjd.
Allt gick så bra.
Jag såg förändring!
Sen ett litet snedsteg förstörde allt.
Allt jag kämpat så hårt med.
Ingenting är kvar.
Bara den i min hjärna.
Den växer som en tumör.
Och den kommer nog aldrig försvinna.