Jag är faktiskt rädd. Rädd för mig själv.

Rädd för mina tandkar, rädd för vad jag gör.

Inga självmords tandkar och sånt asså.

Utan bara, obehagliga tandkar. Konstiga.

• Nedstämdhet - Som satan
• Nedsatt intresse och glädje - Som satan
• Viktändring - Vet inte, får kolla upp det!
• Sömnstörning - Som satan
• Motorisk oro eller hämning - lite
• Svaghetskänsla eller brist på energi - Som satan
• En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor - mest det understrukna, det andra är lite.
• Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet -  Ja
• Återkommande tankar på döden eller självmord - På döden ja. På självmord, nej! Mina tandkar på döden har blivit mer och mer, om andras död.

Det var inte såhär det skulle bli. Jag hoppas inte jag kommer att få, eller har, riktig depression. Jag orkar inte med sånt. Och nu menar jag inte såndär depp-period, utan RIKTIG depression.