16:41:44
Aha.
Varför i helvete måste jag bry mig om alla andra, när ingen någonsin gjort något för mig?
Jag måste alltid ställa upp för familjen, men aldrig kan de göra något för mig. När jag mådde dåligt var jag bara barnslig, när jag inte orkade med skolan så var jag lat, åt jag så var jag fet. Istället för att få mig att känna mig ännu mera misslyckad så kunde dom ju frågat hur jag mådde.
Jag är en känslig människa, folk borde fattat det vid det här laget. Man kan inte säga och göra vad som helst. Jag klarar inte av sånt. Och jag vill inte vara ledsen, jag har ju underbara vänner och en underbar pojkvän.
Jag vill inte vara ledsen, men det är säkert det gamla som sitter kvar i mig. Men det känns bättre när jag skrivit av mig. Och, jag är ju inte ledsen hela tiden, det är bara ibland man kan känna så. Nu var en sån stund. Jag är glad att jag började skriva, det värsta gick över nu. Önskar bara att jag hade någon att prata med. Någon som skulle lyssna på mig och ge mig tips. Men det är ju jag som ska göra så för alla andra, för alla tycker att jag borde klara mig själv.
Det är verkligen inte alla som tycker att du ska klara dig själv! Du skriver att det inte är någon som lyssnar eller bryr sig och att du önskar att du hade någon att prata med, jag vill bara säga en sak: man kan själv höra av sig mer än en gång i månaden på msn, jag försökte hålla igång men nu är det som det nästan var innan. Vi är verkligen inte ovänner, men glidit isär kan man lugnt säga att vi har gjort! Du kanske tolkar denna kommentaren som ett slag i magen och det är den verkligen inte menad som, utan det jag vill är att det ska vara en tankeställare. När du mådde som sämst enligt min mening stängde du av mig, lämnade mig ute och sade att du inte orkade prata, det är just därför som blir så ledsen och frustrerad när jag läser inlägg som detta gång på gång. Det är du som nästan aldrig kan träffas för att du har prioriterat fest och pojkvän före, det sårar ska du veta!
