Jag är så jävla arg, arg på alla jävla människor, arg på mig själv.
Jag hatar att jag inte kan visa känslor irl. Jag måste alltid fejka att jag inte bryr mig. När mitt hjärta är krossat så måste jag bara fnysa åt saken när folk pratar med en om det. Men inuti, är jag krossad, ett litet barn som gråter hysteriskt. Jag hatar att allt ska vara så jobbigt.
Det är fan tur att man har Mansons vackra musik. Jag känner mig alltid så lugn.
"You can't find the truth,
you just pick the lie you like the best.
- Marilyn Manson"

Asså helvete..