Din första kärlek.

Tjao, om man då ska snacka om den första men blev kär KÄR i, såå..
Hm, jao vi träffades på en hajk. Vi hade en kompis från skåne, som varit med vår scoutkår på några läger, och vi bjöd in honom till vår "paddelhajk". Vi visste att han skulle ta med sig en kompis, men inte vem. Alla mina kompisar var jätte glada, men jag tänkte mer, aja w/e? Jag var inte såbra vän med han från Skåne, så jag var inte direkt intresserad. Såklart låg det i bakhuvudet, "tänk om det är en söt kille? MWHIHIHI." Såklart tänker typ alla knubbiga och fula 13 åringar så, men efter som att jag var just det, knubbig och ful så tänkte jag inte mer på det. Ingen var ändå intresserad av mig. Sen när vi träffade dom så visade det sig att det faktiskt var en söt, nej snygg kille han hade med sig. Men efter som att jag visste hur ful jag var, så pratade jag inte med någon av dom utan var tyst. Jag hade ju jävligt dåligt självförtroende, så när han började prata med mig så gjorde jag som jag alltid gjorde när nya killar snackar med mig, "svarar irriterat och är otrevlig". Men jumer han började flirta med mig, jumer gillade jag honom. Sen hängde vi ihop hela resten av hajken. Vi hade tydligen massa saker gemensamt, som om vi typ tänkte lika dant. När vi sedan skulle sova så minns jag att jag skakade som ett helvete. Det var skitpinsamt, för alla trodde jag gjorde det med mening, men nej nej och NEJ jag svär på allt jag jag gjorde allt för att inte skaka. Efter som att han var typ.. Intresserad av mig så skulle han hålla om mig och värma mig, och jag tänkte, aja, w/e :D
Efter det snackade vi varje dag, jag kunde snacka med honom om allt, han var som min storebror. Den där storebrorn jag alltid velat ha, (och fortfarande vill ha).
Han var också den första jag berättade att jag trodde jag va bisexuell för. Jag skämmdes och trodde att alla mina vänner skulle lämna mig om jag sa det, så jag berättade för honom att jag trodde det, och att jag inte ville vara det. (Nu så är jag dock jävligt glad över det) Så det känndes sen lite fail att vi började strula på filmövernattningen på scouterna sen. Men aja, han var kär i mig, och jag var kär i honom.
Vi blev tillsammans, men efter det träffades vi bara en gång. Han var hos mig en helg, och vi hade det asmysigt. Men sen så gjorde han slut, den 5 januari 2010, efter som att han inte ville ha ett långdistans förhållande, och det är ganska långt hit från Lund. Jag deppade i flera månader, gick ner i vikt och fick självförtroende.

Så jag är jävligt glad att han gav mig självförtroende. Dock så saknar jag honom. För han var som en bror för mig. Så på såsätt var det dåligt att vi blev tillsammans..